Helgen kom med kalas och firande av Annikas 25 årsdag och lämnade mig med kräksjukan, en riktigt svag Milla och med världens sämsta flickvänsstatus.

Nån gång måste jag få visa mina absolut sämsta sidor och varför inte under epedemin Calisi? Ja, jag erkänner. När jag blir sjuk är jag värre än mannen i "Ni tjejer snackar om att föda barn - reklamen" och blir ett offer. Det är så fruktansvärt synd om mig att alla runt omkring mig blir utmattat trötta på mitt gnäll. Förlåt!

Nu är det nya tag, är fortfarande "karantäniserad" då mina 48 timmar inte riktigt har passerat än men jag mår ganska så bra iallafall. Dammsugaren kan nog få komma fram ur sitt hål, soprumsnyckeln dammas av och tvättstugan kan få ett halvhjärtat besök... Nu får jag snart ett modigt besök av min alldeles egna A då hon inte har jättemycket att göra på jobbet, tur att jag bor i pensionärstäta L.A

Nästa vecka drar mitt egna projekt igång, mätningen av vad som ger mest?

Ja, den som lever får se!

Kärlek ut!

Btw, Malin kom hem.. För jag längtar efter dig!!!!