Vaknade pigg när klockan var 8 i morse, helt sjukt tidigt om ni frågar mig, gick upp, snodde till mig en tvätt tid och åkte och handlade. Var hemma innan klockan slagit nio. Chockad som jag var över det här (och säkerligen alla andra som känner mig också) var jag tvungen att ställa mig framför spegeln, nypa mig lite och fråga min "reflection" om det var jag eller om jag drömde. Vanligtvis vaknar jag inte innan 10 och när jag väl har rullat ur sängen måste jag ha några koppar kaffe och ett gäng cigg innan jag blir människa för en ny dag. Men ibland kan ju t.o.m jag chocka mig själv. Jag vet ju att jag måste städa, tvätta, handla, växla pengar, festa lite in i mellan det, fika, städa lite till, packa o.s.v os.v inom de närmsta 30 timmarna och då har jag inte räknat med alla pauser jag måste ta för att överhuvudtaget orka...

Har alltid varit en sista minuten person och är alltid den som springer runt sist för att packa ner det sista och kolla så att jag verkligen inte har glömt något och då måste jag ändå inflika att det är jag som sitter lugnast och tittar på alla andra som gör det jg borde ha gjort tills det är min tur. Då står alla och stampar, vänta på Milla. Det är t.o.m så illa att dom har börjat ljuga om tider för mig nu, helt enkelt för att dom vet att jag stressar som ett fanskap och kommer ändå en halvtimma/trekvart sent. Därav: Milla, vi ska vara där vid 7 (om vi ska vara där vid 8) !!

Det kan te sig respektlöst av andra runt omkring och jag har haft fler än många gräl med folk om min tidsoptimism och oförmåga att komma i tid och det har alltid varit mig folk skyller på när vi är sena, men jag kan inte hjälpa det, jag tror helt enkelt att klockan går lite långsammare än vad andra tror och här kan jag t.o.m erkänna att jag har fel. Min klocka går inte långsammare än era!!! 

Sen kom Annika in i bilden, en ännu värre tidsoptimist än mig. Om vi ska ut så är det alltid oss folk står och stirrar på för att vi är ALDRIG klara när folket kommer för förkalas... Tur att ni känner oss och accepterar oss som vi är....

By the way, nämnde jag att det bara är två dagar kvar till RHODOS!

KÄRLEK!