Finns den där?

Väntar den bakom ett hörn för att dyka på mig när jag minst anar det?

Men om jag aldrig slutar att ana då, kommer det aldrig att hända då?

Jag måste och då menar jag verkligen MÅSTE sluta älta saker och ting. Det kan vara grejer som hände för år sen som personerna det berörde inte minns, det kan vara ord sagda och raderade i tomma intet.

Jag saknar dig som min vän, jag saknar våra milslånga konversationer om allt och ingenting. Jag saknar dina råd för dom var verkligen priceless men mest av allt saknar jag din underbart brutala ärlighet. En sådan slags ärlighet man får leta i flera år efter om man ens hittar den alls.... Vi två var aldrig svåra med varandra, allt var så lätt, okomplicerat!!

Du finns där, står framför mig menn frågan är: Kommer du tillbaka nu?

Jag saknar dig helt enkelt!!!!

Är det inte meningen att jag ska sova nu???

Carisma imon då... Wish me luck babe!!! :)