Tittut!!!

När man sitter och dricker en kopp te och tar sig en pinne så hinner man ju tänka. På de vissentliga sakerna man har runt omkring sig i livet, "just nu" men de där onödiga tankarna, heeelt ovissentliga om ni frågar mig poppar ju alltid upp in i mellan snilleblixtarna.

Varför man gjorde just så eller sa just sådär i vissa situationer. Eller varför man helt enkelt agerade på ett visst sätt. Alla är vi olika personligheter (tur är väl det) och alla har vi våra särskilda, egentydda, mest konstiga grejer för oss.

Jag t.ex gillar att skrika för fulla munnar när jag mår dåligt. Om det så är i bilen, mitt i natten i min lägenhet men för att lugna alla så kan jag då och då ta en liten tripp ut till skogen BARA för att få galta ur mig lite. Skrika och gapa behöver man och man behöver definitivt få bråka ibland. Som singel så har man  ju ett konstant gräl med sig själv (därav skogs-skrikningarna alá Ronja Rövardotter) eftersom man inte har en partner att gapa på. Ibland är det vännerna som står i farleden och förhoppningsvis så sårar man aldrig nån. Mina vänner känner ju "Tack Gode Gud" till mitt bråk-begär och känner av när mitt humör svänger åt det hållet. Dom kan ta mig på ett sätt som INGEN man i hela världen kan. Ta ner mig på jorden när jag har satt mig på mina höga hästar och tror att jag regerar och styr allt (Vilket jag absolut vill tro att jag gör!!) och bestämmer så till den milda grad att dom bankar handen i bordet och säger: Förhelvete MILLA!

Alla mina vänner får plats i olika fack (nu är ju inte jag den som sorterar speciellt ofta men ändå =P) och man har olika vänner för olika behov. Det kan låta så krasst men det är ju tyvärr (eller väldigt bra) sant. Om jag t.ex är jätteledsen och vill höra specifika saker så ringer jag till Malin eller enny. De är dom som säger sanningen och jag slutar gråta och blir förbannad. Annika t.ex är min psykolog, en lyssnare och vill man ha hennes åsikter så får man helt enkelt fråga. Det är bara ibland, väldigt sällan, om hon blir riktigt, riktigt trött på nån så knockar hon ner den personen med en kommentar man inte trodde kunde vara hennes bara för att få den andra personen att förstå. Det kan vara elakt men när den väl kommer så vet man att hon menar allvar. Jag har ju då haft turen att slippa den men jag har varit med när den har slunkit ut mot andra och man kan inte annat än att lyfta på hatten och buga hennes allvar!

BRB.........               

Nu sitter jag här efter en minst sagt stressig morgon. Vaknade klockan 6.00 som förövrigt är alldeles för tidigt för normala människor att vakna. Han (för det är definitivt en "han") som kom på det här med arbetstider som börjar innan 10.00 på morronen måste ha varit riktigt sjuk. Morgonmänniska till tusen och enligt mig totalt psykiskt störd. Visst hade världen gått runt även om inte alla 9-17 jobben hade funnits. Jag förbannar hans hus!!